This is not the end, it is not even the beginning of the end. But it is perhaps, the end of the beginning.

Tack Winston för de kloka orden.

Efter en mycket ångestfylld och frustrerad blogguppstart igår skall jag nu försöka mig på en snabb presentation av mig själv.

Jag är född 1984 i Skene i Västra götaland som tredje barn, andra dotter och första och sista sladdbarn till mina kärleksfulla föräldrar. Mamma och Pappa.

Jag växte upp i frid och ro på den västgötska landsbygden, gick i skolan med ganska gott resultat och fuskade en del inom tryckeri och väveribranchen innan jag som mohawk-prydd 19-åring bestämde mig för att ta tag i mitt liv och sökte in på folkhögskola i Skåne. In kom man och ner till slätten for man med bästa kompisen och ett helt bohag inhandlat på Ge Kås.

Efter ett fantastiskt år på de skånska betfälten då jag lärde mig en smula om grafisk design och betydligt mer om mig själv så var det dags för Roskildefestivalen. Vid den här tidpunkten satt dreadsen av syntethår stadigt på skalpen, men trots detta så lyckades jag faktiskt locka till mig en rejäl skånsk karl där i det danska dammet. Detta var sommaren 2005 och när jag framgent talar om Sambon så är det den rejäla skåningen som avses.

Efter några månaders distansförhållande bestämde vi att det var lika bra att flytta ihop. På den skånska slätten redde vi vårt näste,gick i skolan, jobbade som postare och personlig assistent ända tills längtan efter skogen blev för stor och vi anställde föräldrarna till flytthjälp och styrde norr ut mot göingeskogarna.

I göingeskogarna fanns ett fint litet tryckeri där jag kunde förtjäna mitt levebröd tillsammans med trevliga kollegor ända tills jag tyckte det var dags att göra något nytt. Jag skrev ett brev till Farbror CSN och bad snällt om pengar till mat, husrum och pendlarkort. Så började jag läsa vid det som då var Högskolan i Växjö.

Sista terminen var det dags för praktik och jag finkammade Skåne efter en lämplig praktikplats för en liten kulturtant. Och hittade den bästa av dem alla på Studiefrämjandet i Malmö där jag träffade fina människor och upptäckte vad jag vill göra med mitt liv.

Efter att jag avslutat utbildningen i Växjö i juni 2011 var det dags att söka jobb. Med friskt mod kastade jag mig in i djungeln som utgör den skånska och småländska kultur/kommunikationssnurran och sökte allt från nyckelpositioner i Hässleholms kommun till kaffeflicka på Lunds universitet. I början av oktober hade jag tröttnat och vände mig lite uppgivet till arbetsförmedlingen. Vad göra? Möte om tre veckor. Jaha. Kommer till mötet och får frågan om en utbildning i sociala medier hade varit något för mig.12 veckor med praktik, start på måndag. Det var ju bara att niga, bocka, säga tack och amen.

Så där är vi nu. Med ännu fler trevliga människor och nya förhoppningar på framtiden.

Advertisements

About evaaxbrink

Sambo, hundägare, feminist, västgöte och inflyttad skåning med ambitioner inom folkbildning och kommunikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: