Archive | december 2011

Two faces have I

Ni vet väl att jag bloggar här också.

She moves up, she moves back Out on the floor there just is no one cleaner

Det finns inget fint sätt att säga det här på. Kvällens inlägg kommer att handla om träning.

Jag hade mitt första boxpass på två eller tre veckor idag. Sjukdom, pendling och julfirande i Västergötland har varit i vägen. Så härligt det vara att träna igen! Jag vet att jag låter som en nyfrälst när jag säger så, men tro mig, jag kommer aldrig bli en av de där människorna på omslaget till MåBra som gnager på en pigg selleripinne medans jag stretchar med chockrosa gummisjok. No way José om man säger så. Jag tränar faktiskt, och detta är helt sant. För att jag vill. Inte för att jag tvunget ska gå ner i vikt eller få superduperkondis. Jag gör det för att det är underbart att få sparka och slå i en timme och femton minuter och för att jag blir arg och glad om vart annat och för att den avundsvärt vältränade boxinstruktören studsar runt och vrålar saker som ”KÖTTA!” och ”Ni orkar, ni vill och ni kan!” medan man själv ligger på golvet och svär i sitt anletes svett. Sånt gillar jag. Helt ärligt.

Jag tycker inte ens  att det är jobbigt att många på passet är smalare och mer vältränade än jag. Det var skitjobbigt i början. Jag hatade att se mig själv i de stora speglarna, men man vänjer sig.

Nu känns det bara så bra att ha hittat en träningsform som passar mig. Jag går på pass för att jag vill och inte för att jag har tjockångest eller ”borde”. Visst suger det att komma iväg ibland, eller nä, det gör det väldigt sällan. Och jag är friskare. Jag svär att förkylningen som kom innan jul skulle däckat mig fullständigt om jag inte tränat hela hösten. Nu snorade jag en vecka och så var det klart. Och jag är inte helt 1oo nu heller men jag gick och tränade ändå för jag har lärt känna min kropp så väl att jag vet att lite snuva och slem i halsen är helt ok. Jag fixar det ändå. Förra träningsomgången (styrketräning) var lite slem i halsen en alldeles utmärkt anledning att inte träna på tre veckor. Så icke längre.

Så, nu är jag färdig med att dunka mig själv i ryggen för den här gången.

Heja Mig!

 

She blew past a hitchhiker out on Route 39 He hollered ”Stand on it, go ‘head baby, stand on it”

Praktiken tuffar på med oförminskad hastighet. I helgen kände jag mig lite nere och höll på att låta pressen jag känner på mig allt som oftast ta över. Men en kram och uppmuntrande ord från den bästa sambon kan göra så mycket skillnad. Ett boxpass på det och jag var helt återställd från det depressiva tillstånd som arbetsförmedlingens hemsida försatte mig i på förmiddagen. 34 jobb inom kultur, media, design i hela Skåne. Men det är inget att hänga läpp för. Jag har äntligen på allvar börjat inse det som många talat om för mig så länge, att det är rätt så meningslöst att söka jobb via denna föråldrade instans. (Tack för so me kursen dock 😉 )

I övrigt så har jag fått många intressanta uppgifter att syssla med. De närmaste dagarna skall jag till exempel diskutera med en av utvecklarna i Moldavien om hur den nya hemsidan skall se ut. Känns verkligen jättekul att ha fått ett sådant förtroende!

I morgon och på torsdag blir det jobb från Hässleholm och Miroi. Ska bli kul att träffa Elin och Maria och slippa pendla. Perfekt att få sådana duktiga personer att bolla idéer med.

Det känns som om detta kommer bli en bra vecka med massor av nytt att lära sig och en del nätverkande. På fredag är det ju dags för Social Media Club i Malmö. Hoppas på att få träffa intressanta människor och lyssna på duktiga talare.

När jag är i Malmö tänkte jag även passa på att besöka Studiefrämjandet och titta till alla fina människor där. Jag hade fått praktisera där om jag hade velat men valde Prosocyal. Det är jag faktiskt glad över för med facit i hand. Jag utvecklas min kompetens inom sociala medier på en helt annan nivå här, men jag älskar  folkbildning och hoppas kunna använda det jag lär mig för att utveckla det spåret i mitt sökande efter drömjobbet. När Maria L talade om luciatåg med Raices på Ystadsgatan undrade jag en sekund varför jag inte var där. Men så är det att ha lyxproblem. Att ha gjort valet mellan två lika bra men olika praktikplatser.

Nu är det bara full fart framåt som gäller.

Eva

Like a river that don’t know where it’s flowing I took a wrong turn and I just kept going

Jag har ju helt glömt att skriva om vår unconference i Malmö den 25 november.

Det hela gick under hashtagen #smashmiroi men det blev en okomplicerad sammanslagning och nästan ingen smash alls. Malmögruppen var jättetrevliga och vi hade givande timmar tillsammans.

Miroiarna i Malmö håller till i Vuxenskolans lokaler och det var där vi höll våra sessioner. Jag började på förmiddagen och vi diskuterade marknadsföring, det skulle egentligen blivit mer inriktning på gerillamarknadsföring i sociala medier men det utvidgades till gerillamarknadsföring i allmänhet. Jättekul och intressanta idéer från alla. Vår alldeles egna Pia talade inspirerande om sociala medier och logistik.

Lunchen tillbringades på MINC i Malmö där vi bevistade Social Media Club som gästades av interaktionsredaktören på Sydsvenskan. Också mycket intressant om arbetet bakom kulisserna på Sydsvenskan som ju faktiskt är en del av ens dagliga liv.

Efter lunchen följde Andreas Ahrens med till Vuxenskolan och höll en kort session om Prosocyal. Jättekul att alla fick en så bra presentation av min praktikplats. Jag fick uppgiften att guida honom från MINC till Vuxenskolan och gjorde det på mitt vanliga charmiga sätt när det gäller att hitta vägen någonstans, det var alltså snarare han som fick guida mig.

På eftermiddagen var det Sofie och Irja som gjorde en riktigt bra workshop med metoden Open Space om marknadsföring i ideella organisationer. Som avslut på dagen tog dem som ville en kopp av något gott på Savoy innan det var dags att åka hem till Hässleholm. Dessutom passade jag på att prova mitt första ostron på Centralens nya härliga food-court. Ostron är mums kan jag meddela!

Så en bra dag var det och massor lärde man sig. Bland annat att mitt lokalsinne fortfarande är lika värdelöst och att jag måste byta till iPhone 4 S så snart som möjligt 😉

 

From Small Things (Big Things One Day Come)

Idag är det min tredje praktikdag och jag jobbar från Mirois lokaler i Hässleholm eftersom både Dimitrij och Andreas är ut och flyger. Det innebär ensam Eva på ett lager i Helsingborg. Inget kul. Så jag sparar en massa pendlingstid och jobbar härifrån i stället.

Dagen har bjudit på en underbar liten vardagsseger och en insikt om att jag nog börjar bli vuxen. Igår kom vi överens om att jag skulle utveckla ett blogginlägg som jag skrev igår och att Andreas skulle publicera det från Stockholm. Sagt och gjort, allt gick bra ända till A publicerade och märkte att bilderna i inlägget inte syntes. Smärre katastrof. Inlägget åkte snabbt in under ”privatefliken” och ansvaret att fixa till det hela föll på mig. Jag hatar sådant! Jag avskyr att göra fel och har svårt att lugna ner mig och ta en sak i taget när jag har gjort ett misstag. Dessutom har jag inte bloggat så länge och jag är inte särskilt teknisk. Men! Jag fixade det! Utan att få panik (nästan iaf). Jo, jag ville ge upp, jag ville springa iväg och låtsas att jag inte kunde men jag bet ihop och fixade det.

Nu är inte ett blogginlägg mer eller mindre en stor katastrof men som sagt, jag hatar att göra fel. Jag har stora krav på mig själv och att göra fel och bli tvungen att göra om, göra rätt på egen hand är jättenyttigt för mig. Just nu är jag sjukt stolt över mig själv för jag vet att det här är något jag har svårt för och jag klarade det. För ett par år sedan hade motsvarande situation antagligen fått mig att börja stortjuta.

*glad*