She moves up, she moves back Out on the floor there just is no one cleaner

Det finns inget fint sätt att säga det här på. Kvällens inlägg kommer att handla om träning.

Jag hade mitt första boxpass på två eller tre veckor idag. Sjukdom, pendling och julfirande i Västergötland har varit i vägen. Så härligt det vara att träna igen! Jag vet att jag låter som en nyfrälst när jag säger så, men tro mig, jag kommer aldrig bli en av de där människorna på omslaget till MåBra som gnager på en pigg selleripinne medans jag stretchar med chockrosa gummisjok. No way José om man säger så. Jag tränar faktiskt, och detta är helt sant. För att jag vill. Inte för att jag tvunget ska gå ner i vikt eller få superduperkondis. Jag gör det för att det är underbart att få sparka och slå i en timme och femton minuter och för att jag blir arg och glad om vart annat och för att den avundsvärt vältränade boxinstruktören studsar runt och vrålar saker som ”KÖTTA!” och ”Ni orkar, ni vill och ni kan!” medan man själv ligger på golvet och svär i sitt anletes svett. Sånt gillar jag. Helt ärligt.

Jag tycker inte ens  att det är jobbigt att många på passet är smalare och mer vältränade än jag. Det var skitjobbigt i början. Jag hatade att se mig själv i de stora speglarna, men man vänjer sig.

Nu känns det bara så bra att ha hittat en träningsform som passar mig. Jag går på pass för att jag vill och inte för att jag har tjockångest eller ”borde”. Visst suger det att komma iväg ibland, eller nä, det gör det väldigt sällan. Och jag är friskare. Jag svär att förkylningen som kom innan jul skulle däckat mig fullständigt om jag inte tränat hela hösten. Nu snorade jag en vecka och så var det klart. Och jag är inte helt 1oo nu heller men jag gick och tränade ändå för jag har lärt känna min kropp så väl att jag vet att lite snuva och slem i halsen är helt ok. Jag fixar det ändå. Förra träningsomgången (styrketräning) var lite slem i halsen en alldeles utmärkt anledning att inte träna på tre veckor. Så icke längre.

Så, nu är jag färdig med att dunka mig själv i ryggen för den här gången.

Heja Mig!

 

Annonser

About evaaxbrink

Sambo, hundägare, feminist, västgöte och inflyttad skåning med ambitioner inom folkbildning och kommunikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: