Archive | januari 2012

Leave behind your sorrows Let this day be the last Tomorrow there’ll be sunshine And all this darkness past

Nu är praktiken på Prosocyal över. Mitt sista blogginlägg handlar om att gå vidare och det hittar ni här, om ni skulle vilja titta närmare på det.

Min tre månaders utbildning inom sociala medier och nätverkande är alltså slut nu. Det känns lite tråkigt, jag hade kunnat fortsätta dubbelt så länge med både teori och praktik, samtidigt har jag fått ut massor av de här tre månaderna, jag har redan varit på en intervju för ett kommunikatörsjobb och har en annan grej på gång dessutom. Det är en milsvid skillnad mot hur det såg ut i somras när jag sökte jobb med arbetsformedlingen.se som främsta medhjälpare.

Det nätverk jag har nu kommer att hjälpa mig att komma dit jag vill, det vet jag och jag kommer göra mitt bästa för att återgälda all hjälp och allt stöd jag fått. Underbart att vara omgiven av människor som har gillar det man gör och ger bra och ärlig feedback.

Idag har jag lagt upp ett CV här på bloggen. Att skriva CV och personligt brev är det värsta jag vet.  Det här sättet att publicera passar mig i vilket fall bättre än att skicka ut A4 efter A4 med krystade personliga brev. Det är inte min stil. Här skriver jag från hjärtat och det är det som håller i längden. I alla fall för mig.

Utgångspunkten är 100% bättre nu än i juni och jag har massor av nya fina verktyg i min lilla jobbsökarlåda, så nu är det bra att sätta igång. Häng med om ni vill.

Eva

Annonser

Somebody break my heart Somebody shake my brains

Detta med att bli vuxen och lära sig saker om sig själv. Är kul. Nästan jämt. Idag har jag till exempel lärt mig att jag stressar upp mig själv onödigt mycket och vill att allt ska bli färdigt, helst igår. Egentligen visste jag redan att det var så men jag fick ett konkret exempel på det idag. Ibland är det ju faktiskt så att om man inte gör färdigt ett steg så blir det svårt att ta nästa. Smart tänkt va? Återigen är det min gamla vän prestationsångesten som sticker upp sitt fula tryne. Så, dags att trycka ner honom och försöka hitta en balans mellan det här med att saker ska få ta sin tid och att börja göra annat istället för att man blir frustrerad. För övrigt borde jag kanske ta bort den här bloggen från mina Twitter och Linkedinprofiler efter som det verkar utveckla sig till någon typ av bekännelseforum för dåliga egenskaper och inte den peppiga CV: blogg som jag hade i tankarna när jag började. Brutal ärlighet gör sig inte i alla sammanhang.