Skilladen mellan språk och kommunikation och mellan att vara obildbar och att vara missförstådd

Jag har just sett en mycket intressant dokumentär om barn med autism som på ett mycket tydligt sätt visade på skillnaden mellan att ha ett språk och att kunna kommunicera.

Dokumentären handlade bland annat om enterapiform för barn med autism som kallas RPM (Rapid Promoting Method) och vars grundare är en fantastisk kvinna som heter Soma. Hon blev tillsagd av läkare och sakkunniga att hennes son Tito ”var i sin egen värld” och alltså inte var kontaktbar. Det är ju ett ganska vanligt sätt att uttrycka sig om personer med autism. Att de är i sin egen värld. Men hon höll inte riktigt med. ”När jag tar pappret av en chokladbit då är han minsann i min värld” menade hon på. Han kunde inte vara helt världsfrånvänd.

Hon upptäckte att hennes son hade både känslor, ett språk och förmåga att reflektera över sina egna känslor men inte förmågan att kommunicera dessa färdigheter med andra. Med enkla medel (och mängder av tålamod misstänker jag) kunde hon hjälpa sin son att kommunicera kunskaper som han hade bibringat sig själv genom åren. Tito kan nu både skriva och läsa, är poet och författare och har gett ut flera egna böcker. Hans IQ ligger på 185.

Där kom poängen för mig. Det kan finnas språk men utan kommunikation är språket inte särskilt användbart.

Men nu undrar jag finns det kommunikation utan språk? Nej, är mitt spontana svar. Men jag kanske har fel? Människor kan ju kommunicera med varandra över språkbarriärer. Vi har andra gemensamma nämnare än grammatik och glosor men detta är väl också språk? Det heter ju kroppsspråk. Vi har symboler och bilder som är gemensamma för olika grupper i samhället oberoende av vilket eller vilka språk vi talar. Bildspråk osv.

Det bästa med dokumentären var för  övrigt att se hur en isländsk kille i 10 års åldern som har svår autism fick hjälp att uttrycka att han ville lära sig spela piano. Han hade nämligen skapat sånger inne i huvudet ända sedan han var liten och ville dela med sig av dem. Att se hur han för första gången kunde kommunicera det han ville var helt fantastiskt.

Vikten av att barn med autism får hjälp på ett tidigt stadium var också tydlig samtidigt som det bevisades att även äldre barn kan börja kommunicera det språk som ofta legat precis under ytan i många år. Likaså vikten av att behandla personer med autism som normalbegåvade, prata med dem, inte om dem. Ge dem utmaningar och stimulans. Ställa krav men göra det på deras villkor och ta hänsyn till hur världen ter sig för dem.

Den här filmen är en mycket fin inspirationskälla för alla som har med personer med autism att göra och för alla andra också, kanske särskilt de som sysslar med kommunikation på något sätt. Det gamla begreppen om mottagare och sändare får ny mening här. För även om vi som sänder gör det i all välmening så är det inte säkert att mottagaren är på samma våglängd.

För att de här personerna ska kunna leva upp till sin fulla potential måste vi ”normala” förstå hur de ser världen, inte försöka tvinga dem att se världen på vårt sätt. Det är ju faktiskt vi som sitter på kunskapen om kommunikation.

Se dokumentären här.

Advertisements

About evaaxbrink

Sambo, hundägare, feminist, västgöte och inflyttad skåning med ambitioner inom folkbildning och kommunikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: