Arkiv | Uncategorized RSS for this section

#evarider.

Då var första ridlektionen på många år avklarad. Så härligt.

Jag fick återigen förtroendet att rida instruktören Vivicas Littla Rán. En mycket trevlig men inte helt lättriden häst som inte går med i ordinarie verksamhet.

Redan nu vet jag vad mitt mål med kursen kommer vara.
Att arbeta med mina hjälper för att få dem mindre, diskretare men ändå tydliga. Littla Rán är en häst som svarar fint även på små hjälper och där har jag något att utveckla i min ridning. Jag har ofta ridit hästar med ganska lite ”go” och behov av tydliga hjälper. Nu ska jag lära mig att finlira lite. Bra träning.

Annars har jag ägnat mig åt en timmes yoga på hästryggen. Vivica lägger stor vikt vid avslappnad sits, djup sits och samspel med hästen när hon undervisar.

Det gillar jag som nog aldrig riktigt trivdes med ridskolans hopp och tävlingsinriktade verksamhet. Den mesta tiden när jag red på ridskola var mer eller mindre ångestfylld. Jag hittade aldrig riktigt korrelationen mellan vad vi gjorde på lektionerna och vad jag kunde göra med min egen häst hemma. Konstigt kanske.

Om det funnits ridskolor med islandshästar och inriktning på gångartsträning och ridning för ridningens egen skull; inte på hoppa högst, tävlingar och märken hade jag nog trivts bättre.

Nu sitter jag hemma i soffan med stalldoft i näsan och mörbultade lår och magmuskler. Helnöjd såklart.

Idag blev det ingen bild på Littla Rán. Det får vänta till nästa gång när vi ska rida ut. Här kommer en dock en bild på en av de vackraste hästar jag sett på länge. Underbar färg. Gulbrun med silveranlag. Glömde fråga vad hen hette men så söt. Inte sant?

20140311-200907.jpg

#blogg100 #evarider

Våren i Lund.

Ett av banden som repar i våra lokaler har beskrivit våren i Lund på ett mycket fint sätt. Klicka på länken för att höra Respektrums vemodiga funk på svenska.

#blogg100

Promenader.

Idag när jag var ute och gick med hunden funderade jag över promenaden och vad den betyder för mig och för andra.

Att promenera är något vardagligt. Något som de flesta ägnar sig åt regelbundet.

För mig har promenaden på senare tid blivit ett god vana och ett behov. Den är en del i min ”nya livsstil” och jag har börjat älska den. Dock finner jag promenerandet utan hund eller annat sällskap helt meningslöst. Måste jag ta mig någonstans själv cyklar jag.

För mig är det en självklarhet att gå ut med min hund i Hässleholms tätort, när jag vill och var jag vill. Jag har aldrig känt mig hotad eller blivit antastad. Delvis har det säkert att göra med min eviga följeslagare. Cindy är en rottweiler. 40 kg kärlek för det mesta men om någon skulle hota mig tvekar jag inte om att hon skulle försvara mig. Hon är en stor trygghet.

Att jag känner mig trygg är jättebra. Men det betyder verkligen inte att alla kan göra det. Igår var det internationella kvinnodagen.

Manifestationer hölls på många platser i Sverige. Bland annat hölls en ”ta natten tillbaka”-manifestation i Malmö. Det var efter den manifestationen som nazister överföll och misshandlade en grupp feminister på hemväg.

På hemväg från en fredlig manifestation som syftar till att alla ska kunna känna sig trygga på våra gator.

Kan det bli tydligare att alla inte är trygga? Att vi är långt ifrån ett jämställt samhälle i Sverige. Att vi behöver stå tillsammans mot de grupper och individer i samhället som inte kan låta sina medmänniskor röra sig fritt i det offentliga rummet.

#blogg100

Viktig länk.

Idag är internationella kvinnodagen. Läs på.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Feminism

#blogg100

Tidsfördriv och allmänbildning.

Under halva 2011 och hela 2012 var jag arbetslös. Det var ingen kul tid även om mycket positivt så klart hände under den tiden också. Det var mycket sysslolöshet och frustration. En sak som hjälpte mig jättemycket var att lyssna på ljudböcker och på P3 och P1:s dokumentärer i min smartphone. Det har blivit en vana som hållit i sig och jag älskar numera att lyssna på radio. I Sverige har vi turen att ha en fantastisk, reklamfri public service. Utnyttja den! Här kommer mina bästa tips på några av de som jag tycker mest tänkvärda, fruktansvärda, allmänbildande och spännande dokumentärerna från P1 och P3.

Människor i spåren
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/323903?programid=909

Den fastspända flickan – del 1
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/285108?programid=909

Den fastspända flickan – del 2
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/288638?programid=909

Hon lämnade inte så mycket spår efter sig
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/134841?programid=909

Skotten i Ådalen -31
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/54030?programid=2519

Folkmordet i Rwanda
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/57193?programid=2519

Nelson Mandela och kampen mot apartheid
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/70088?programid=2519

#blogg100

Jag ❤️ Folkbildning

Jag har världens finaste jobb. För jag har privilegiet att få jobba med folkbildning. Att ha mitt jobb innebär att de allra flesta som kommer till oss gör det för att de vill. Och en träffar hela tiden fantastiska människor som brinner för det de sysslar med.

Samtidigt är det frustrerande. Om vi hade tillgång till mer resurser hade vi kunnat göra så mycket mer. Men det satsas inte på kultur och mjuka världen i dag. Det är synd. Vi som jobbar inom folkbildningen är bundna av snäva verksamhetsformer, sjunkande bidrag och tajta budgetar.

När en ser hur mycket jobb som läggs ner av föreningar och enskilda eldsjälar önskar en att en själv fick bestämma vad som är god folkbildning och inte tvingades rabbla minst 3 personer som träffas minst tre gånger i minst nio studietimmar. En studietimmar är 45 minuter. Puh. Den där ramsan kan jag i sömnen.

Nu kritiserar jag, men det gör jag för att jag tror att folkbildningen är otroligt viktig för demokratin. Jag tror att vi som jobbar med folkbildning och de som bestämmer måste inse att världens förändras och det som kallas folkbildning med den. Dags för nya verksamhetsformer och för att ta med folkbildningen in i 2010 talet.

På måndag går jag till jobbet igen och skattar mig lycklig för jag får jobba med det bästa som finns. (Vilket inte betyder att jag kommer vara mindre morgontrött för den sakens skull.) 😉

#blogg100

Jag kan inte hålla mig. Varning för inlägg om vikt, mat och träning.

Världen behöver inte en till åsiktsblogg om vikt, träning, mat, dieter osv. osv. Ändå tänker jag göra ett sådant inlägg.
För min egen skull. Tror jag, eller borde jag bara vara tyst?

Ah well. Here goes…

Jag älskar mat. Älskar att laga den, äta den, prata om den och längta efter den. Dessutom är jag lat och gillar inte att sporta. Detta resulterade i att jag nådde en stadig matchvikt av 83 kilo i början av juni 2013. Jag är 161 cm lång.

Vi äger ingen badrumsvåg men jag insåg i våras att det var dags att hitta på något eller köpa en helt ny garderob. Så jag väntade, och väntade lite till. Jag väntade tills motivationen infann sig. Då laddade jag ner en matdagboksapp som hjälper en att hålla koll på massor av olika saker. Från underhudsfett till andel kolhydrater per dag och midjemått. Själv använder jag bara några av funktionerna. Som sagt är jag ivrig motståndare till alla typer av dieter och ivrig anhängare av ”ät mindre än du gör av med” filosofin. Det är ungefär så mycket jag orkar sätta mig in i det hela. Specialdieter, super foods, energibars, träningspass med avancerad koreografi (typ zumba) och tidningar av typen iForm går fetbort.

Motionsmässigt har jag helt enkelt börjat bruka allvar med hundpromenaderna. Målet har varit mellan 3 och 5 km varje dag. Borde gå per automatik eftersom jag har hund, men glöm inte. Lat. Jag har använt en sådan där träningsapp som visar hur långt en går och hur många kalorier en gör av med.

Jag har valt det sätt att gå ner i vikt som gjort minst intrång i mitt dagliga liv. Och som jag tror att jag kommer kunna fortsätta med och jag tror är billigast. Hemlagad, ”vanlig” mat (med undantag för några få lightprodukter) promenader (jag har faktiskt sagt upp mitt gymmedlemskap) och en app som kostar ca 30 kr/mån.

Målet är såklart att fasa ut matdagboken och själv ha kontroll över matval, portionsstorlek och regelbundna mattider. Räknar med att vara där till sommaren.

Nu väger jag ca 70 kg. Jag älskar fortfarande mat. Äger fortfarande ingen badrumsvåg. Men nu älskar jag min kropp igen. Det gjorde jag inte i juni 2013.

Alla i min omgivning har varit så snälla mot mig, berömt mig och peppat. Trots att jag nog varit ganska självupptagen och odräglig i perioder. Jag är glad och tacksam för all pepp och snälla ord! ❤️

#blogg100

Brucemania part 1

Jag är ett Springsteen-fan. Det är inget jag kan förklara. En dag, på en musiklektion i nian var han bara där. Eller hans Greatest Hits platta med fyra extraspår var där i alla fall. Jag var fast. Det var 15 år sedan och även om min musiksmak är mer varierad nu (under ett par år lyssnade jag nästan uteslutande på Bruce) så kommer jag tillbaka varje gång.

Så inom projektet #blogg100 kommer jag göra korta inlägg om olika Springsteenplattor och försöka reda ut min relation till mannen från New Jersey.

Vi börjar väl från början med Greetings from Asbury Park. Plattan är utgiven i januari 1973 under den period då Bruce lanserades som den nye Bob Dylan.
Texterna är fantastiska, fullpackade med ord och poesi. Jag älskar texter och historier så jag älskar plattan.

En lista med Bruce 10 bäst låtar kommer jag aldrig att skriva. Jag kan sträcka mig så långt som att välja en favorit på varje album. Till och med det är svårt. Men på Greetings är det ”Spirit in the night” som gäller.

Spirit är en romantisk historia om ungdom, kärlek, droger, sex, sommarnätter, vänskap och den är så fruktansvärt vacker.
Versionen som jag länkar till här är så som jag vill ha den, med fullt band och mycket röj. Han gör den vid piano också och det är fint men jag föredrar den såhär. Bandet är tajt och Bruce latjar på scen utan tanke på sin egen värdighet. This is a must see. Jag bifogar även texten för den som vill gå in på en djupanalys. Och det är klart en vill 😉.

Spirit in the night live på The Hammersmith Odeon i London 1975.

Spirit in the Night

”Crazy Janey and her mission
man were back in the alley tradin’ hands
`Long came Wild Billy with his friend G-man all duded up for Saturday night

Well Billy slammed on his coaster brakes and said anybody wanna go on up to Greasy Lake
It’s about a mile down on the dark side of Route 88
I got a bottle of rose so let’s try it

We’ll pick up Hazy Davy and Killer Joe and I’ll take you all out to where the gypsy angels go
They’re built like light
And they dance like spirits in the night (all night) in the night (all night)

Oh you don’t know what they can do to you
Spirits in the night, in the night
Stand up now and let it shoot through you

Well now Wild Billy was a crazy cat and he shook some dust out of his coonskin cap
He said ”Trust some of this it’ll show you where you’re at or at least it’ll
help you really feel it”
By the time we made it up to Greasy Lake I had my head out the window and Janey’s fingers in the cake
I think I really dug her `cause I was too loose to fake
I said ”I’m hurt” she said ”Honey let me heal it”
And we danced all night to a soul fairy band
And she kissed me just right like only a lonely angel can
She felt just right just like as sweet as a spirit in the night
In the night baby don’t know what she do to you
Spirits in the night, in the night
Stand up now and let her shoot right through you

Now the night grew bright and the stars threw light on Billy and Davy
Dancin’ in the moonlight
We were down near the water in a stone mud fight
Killer Joe gone passed out on the lawn
Well Hazy Davy got really hurt he crawled into the lake in just his socks and a shirt
Me and Crazy Janey were makin’ love in the dirt singin’ our birthday songs
Janey said ”Hey little brother don’t you think it’s time to go”
So we closed our eyes and said goodbye to gypsy angel row, felt just right
Together we moved like spirits in the night, all night
Baby don’t know what it do to you
Spirits in the night, all night”
(To fade)

20140303-212705.jpg

#blogg100

Jag har antagit utmaningen #blogg100.

Mycket för att komma igång med bloggandet en gång för alla och utvecklas i mitt skrivande.

Troligast är att jag kommer blogga om vardagliga händelser och frågor som engagerar mig.

Mitt mål med utmaningen är att hitta en balans. Genomföra alla 100 inläggen men på en nivå som jag känner mig bekväm med. Ingen stress och ingen press alltså.

Så välkomna till min blogg och 100 blogginlägg på 100 dagar.

Vill du också hoppa på utmaningen? Här hittar du anmälningsformulär och regler för utmaninge