Arkiv | Uncategorized RSS for this section

Resumé av 2013

Det var tydligen ca ett år sedan jag skrev något här. Hoppsan.

Mitt vikariat som musikhandläggare är slut. Under 2013 utökades min tjänst till heltid och jag jobbade 25% med Fontänhuset i Lund som är en öppen verksamhet för personer med psykisk ohälsa.

Från och med februari 2015 jobbar jag 50 % som projektanställd med just Fontänhuset och verksamheten där. Jättekul att fortsätta inom Studiefrämjandet och folkbildningen.

2013 har varit ett fint år med mycket roligt jobb och även framsteg hemma i huset. Nya fönster och ytterdörrar bland annat. Vi har skaffat oss ännu en katt. Rut heter hon och kommer hemifrån Krokslid.

Personligen har jag lyckats gå ner i vikt från 83 kilo till ca 69 i skrivande stund. Detta med hjälp av en app som heter Lifesum och mer fokus på promenader. Den största anledningen till att jag lyckats har nog ändå varit att jag generellt mått bra i mig själv under 2013 som ju bjudit på massor av positiva händelser. Det ena ger det andra så att säga.

Jag satte ett mål 2012 när jag gick en utbildning i sociala medier och bland annat startade den här bloggen. Det målet vara att få ett jobb inom Studiefrämjandet. Under 2013 har jag uppfyllt det målet. Vilket känns mycket bra. Dock krävdes det att Ola sade det till mig innan jag fattade att det var det som hade hänt. Jag är ju lite så att jag har svårt att stanna upp och vara nöjd med det jag gjort. Borde helt klart fira mer och vara galet nöjd med vad jag uppnått. Så det jobbar vi vidare på under 2014 🙂

 

Annonser

Vikarierande Musikhandläggare 75%

När jag började skriva i den här bloggen i slutet av 2011 hade jag ett mål, att få ett jobb inom folkbildning där jag också får jobba med kommunikation och sociala medier.

Jag har nått mitt mål! Helt otroligt. Jag har genomfört jobbsökandet efter bästa förmåga och haft några ”nära skjuter ingen hare”-ögonblick. Sådana är jobbiga.

Så ringde det plötsligt från Studiefrämjandet i Lund. De hade ett graviditetsvik som skulle tillsättas omgående och hade fått mitt namn från min praktikplats på Studiefrämjandet i Malmö. Efter mycket nagelbitande och två intervjuer ringde Gull-Britt förra onsdagen och erbjöd mig vikariatet på 75%. Så kan det gå.

I måndags var jag med på in internutbildning i organisationens nya rapport och admin system och idag har jag haft min första ”arbetsdag” med påskrivning av anställningsavtal, genomgång av verksamheten och lite planering.

Jobbet innebär framför allt att jag skall ansvara för Studiefrämjandets musikverksamhet i huset på fabriksgatan i Lund. Med allt vad det innebär av administration, kontakter med deltagare, lärare, föräldrar osv. Jag ska vara med och rodda Livekarusellen, Studiefrämjandets rikstäckande musiktävling för icke etablerade band. Dessutom skall jag ha visst ansvar för sociala medier, sitta med i en kommunikations/marknadsföringsgrupp och arbeta för att starta upp ny verksamhet.

Det kommer bli mycket jobb men fantastiskt roligt. Kollegorna är härliga och Studiefrämjandet är en organisation som jag älskar. Detta kommer bli så bra.

Till slut vill jag bara tacka alla er som peppat och stöttat när jag varit nere både IRL och på nätet. Tack snälla ni, det har hjälpt så mycket! Och stort tack för alla härliga grattis och lyckönskningar sedan i onsdags. Ni är bäst!

 

Mvh// lyckligtjej_84

Jobbcoach och CV-beröm

Jag har en jobbcoach. Det känns fint. Hon är glad och trevlig och kommer nog fungera bra som bollplank. Idag fick jag massor av beröm för mitt CV. Känns bra. Jag gillar beröm. Och jag behöver det. Eftersom en av mina svagheter är att ta åt mig positiv kritik och använda den för att stärka min självkänsla.

Vi pratade en del om det och jag fick med mig lite frågor att jobba med. Sånt gillar jag inte. Hon är Mindfullness-coach också. Scary. Hörde att hon rekommenderade en sådan där vidrig motivationsföreläsning till någon också. Aldrig med min fot. Självhjälpslitteratur och liknande går bort.

Nu ska jag istället vila i att mitt CV och personliga brev är sjukt bra att jag sökt två intressanta jobb idag. Gött! Min hashtag för självberöm är #duktigtjej28. Den ska jag använda. Massor

Ingen fara på taket.

Jag är en SIS-tjej. Alltså en person som definierar sig som just heterosexuell kvinna i ett heteroförhållande. Jag planerar att ha barn med min sambo en dag i framtiden. Det är villa, Skoda och rottweiler. Hela kittet.

Och jag ä l s k a r ordet hen. Om man nu kan älska ett ord. Tänker mig att det är en ganska ensidig form av kärlek. Men, så befriande att slippa definiera kön i varje givet ögonblick. För det är ju verkligen inte det viktigaste vi har. Vi är väl så mycket mer än våra kön? (Hoppas det i alla fall). Just nu använder jag inte ordet särskilt ofta. Det är ju ganska nytt, även för mig. Men jag hoppas att det blir mer hennande i framtiden.

Jag märker dock bland mina barndomsvänner, släktingar, bekanta, en helt oresonlig ovilja mot ordet och jag förstår inte vad folk är så rädda för. Jag uppfattar det som om människor känner att de får begreppet kört i halsen. att de blir uppläxade. Att ”PK-eliten” minsann ska skita i hur de uttrycker sig. Och det tror jag helt ärligt PK-eliten gör också. ”Hon” och ”han” förlorar ju inte i värde bara för att ett nytt pronomen tillkommer och fler människor ges möjlighet att definiera sig själva. Varför så rädda?

Har min inställning till ordet att göra med att jag hörde om det för flera år sedan? I en lugn och sansad miljö där jag kunde ta ställning och räkna ut fördelarna utan en mediedebatt rasande kring öronen. Kanske.

I vilket fall som helst fellow SIS-personer. Tagga ner. Ingen försöker stjäla något från er. Ingen försöker tvinga er att bli en hen. Om ni inte gärna vill förstås. Personligen tänker jag i vilket fall kalla min gravidmage för hen när den dagen kommer. Och nej, jag tänker inte ultraljudskolla vilket kön det är heller, för jag bryr mig inte.

Puss och Kram!

Det gick inte. Den här gången heller.

Jag fick inte den här tjänsten heller och nu börjar det bli riktigt jobbigt. Jag har ändå praktiserat på den här arbetsplatsen innan.

Jag är inte sur eller bitter över att någon annan fick tjänsten. Jag är fullständigt medveten om att jag inte var perfekt och att det är en fantastisk tjänst som är mycket åtråvärd bland unga, musikintresserade människor. Jag gratulerar den personen som får jobba med fantastiska människor på en härlig arbetsplats.

Men när ska jag få mitt break? Allvarligt? Om jag inte kan få ett jobb på ett ställe där jag praktiserat i fyra månader. Jag känner mig inte jättetuff just nu.

Men det positiva i det hela är att jag vill kasta mig över jobbsökeriet igen. Det har legat nere ett tag nu, Skönt att det inte känns tvärtom i vilket fall.

Så nu ska jag bryta ihop lite snabbt och resa mig igen.

Ses snart!

Om ankdammen Twitter, PK, @sweden och Sonja Abrahamsson

Jag kan inte hålla mig. Fan va Twitter är litet och skrumpet ibland. Missförstå mig rätt. Jag är för politisk korrekthet. All the way. Det är liksom grunden för allas likabehandlig i samhället och så vidare. Men att var så jäkla rädd för att stöta sig med allt och alla att man inte ser skillnad på Björn Söder och Sonja Abrahamsson då har det banne mig gått för långt. Då är man nog inte säker på var man själv står.

Jag skrev på Twitter innan uppståndelsen kring ”judetweetsen” damp ner att jag tyckte att det var en bra ”swede” den här veckan. Och det backar jag inte på. Jag vet ingenting om Abrahamsson. Såg bara en del ganska utspejsade tweets och tänkte att va skönt att @sweden tar in någon som verkligen vågar vara sig själv och får folk att sätta latten i fel strupe. Jag tyckte inte allt hon skrev var roligt men många saker var det.

Det händer otrevliga saker just nu runt omkring oss i Europa och här hemma i Sverige. Nynazister som misshandlar politiska motståndare i direktsänd TV, Breivik, Mangs, islamofobin som sprider sig, SD i riksdagen och främlingsfientliga brunsvarta vindar som sveper in från alla håll. Men trots allt detta får vi inte bli kategoriska och kasta oss på alla som råkar ställa en kanske klumpig men i grund och botten välmenande och undrande fråga.För det är det om enligt mig skapar de riktiga problemen. Vi och dom tänket och att vi är så snabba att peta in folk i kategorier.

Och det här med att hålla på att ifrågasätta Sonjas kompetens och hon borde ha tänkte på ditten, datten och hur man s k a uppföra sig på Twitter. Blev det jobbigt nu twittereliten? Var det någon som bröt lite mot reglerna? Usch och fy. Skampåle och stupstock.

Ibland är ankdammen allt bra liten hör ni, lyft blicken bara lite.

 

 

Keeping up the good work.

Det är inte roligt att söka jobb men idag kände jag att det kommer att gå, det gäller bara att inte ge upp. Alltid ha något att hoppas på och aldrig ge upp drömmen. Jag ska ha det där drömjobbet. Idag har jag skickat ansökningar till Lund. Efter att ha jobbat åtta timmar i häften. Highfive på den! Nu är det snart läggdags och i morgon blir det mer jobb. Det gillas.

Förhoppningar

Jag har sökt ett jobb. Ett sådant där jobb som om jag fick det så skulle så mycket lyftas från mina axlar. Inte allt men en hel del och det skulle vara så skönt. Det är ett instegsjobb som jag helt klart har chans att få. Inom en organisation där jag vill vara och på lämpligt pendlingsavstånd. Åhhh! Va jag vill ha det här jobbet. Jag är fullt medveten om att det kanske inte går men jag känner att jag gjort det mesta rätt och det b o r d e vara jag som får det. Verkligen. Annars tycker jag banne mig att världen är orättvis.Jag har skrivit ett bra personligt brev. Ringt upp och återkopplat (redan innan jag skickade ansökan faktiskt) och ska gå dit för att skaka hand och presentera mig. Dessutom känner personalen till mig sedan tidigare. Det borde gå. Eller hur?

Somebody break my heart Somebody shake my brains

Detta med att bli vuxen och lära sig saker om sig själv. Är kul. Nästan jämt. Idag har jag till exempel lärt mig att jag stressar upp mig själv onödigt mycket och vill att allt ska bli färdigt, helst igår. Egentligen visste jag redan att det var så men jag fick ett konkret exempel på det idag. Ibland är det ju faktiskt så att om man inte gör färdigt ett steg så blir det svårt att ta nästa. Smart tänkt va? Återigen är det min gamla vän prestationsångesten som sticker upp sitt fula tryne. Så, dags att trycka ner honom och försöka hitta en balans mellan det här med att saker ska få ta sin tid och att börja göra annat istället för att man blir frustrerad. För övrigt borde jag kanske ta bort den här bloggen från mina Twitter och Linkedinprofiler efter som det verkar utveckla sig till någon typ av bekännelseforum för dåliga egenskaper och inte den peppiga CV: blogg som jag hade i tankarna när jag började. Brutal ärlighet gör sig inte i alla sammanhang.

Two faces have I

Ni vet väl att jag bloggar här också.